Lördag, ja det är redan lördag. Jag har inte glömt bort
bloggen, men tiden har inte räckt till och jag har varit som en zombie det
sista här hemma på gräddhyllan.
Det som gjorde att all must gick ur kroppen vart nog ända
dagen då Noel skulle sövas. Undra om det inte slank ner lite narkos även i mig,
för fy bubblan vad däsen jag har varit sen dess.
Ja, min lilla Noel var så duktig och tuff, de fick till och
med sticka han två gånger innan det gick att sätta fast manicken i ena handen.
Först gjorde de det i vänsterhanden, men den venen sprack så de fick göra om
det i höger. Då blev det bra och Noel var så tapper. Han fick välja två saker
ur den roliga burken till sig själv och för att han hade en storebror fick han
även välja en sak till Liam med… Så himla goa personal det är på Ryhov
Länssjukhus, de ska ha en eloge för sitt engagemang när det gäller barn.
Så vart det över, Noel somnade efter det så kallade
dödsrycket som han fick. Ögonen stod som om de inte gick att stänga igen och
han lät som en visselpipa innan han somnade in ordentligt. Lite otäckt när man
inte är med på det direkt att de ska få ett sådant där ryck precis innan de
kommer i djupsömn.
Tick, tack klockan tickade på och det var dags för mammarika
att sätta sig och vänta på att de skulle bli klara och att Noel skulle komma
ner till uppvaket. Så småning om kom han efter ca en och en halv timma, sovande
så gott men ack så rosslig i andningen.
Jupp, Noel hade allt blivit lite förkyld under narkosen så
det slemmade till sig i luftvägen. Efter si så där ytterligare en timma vaknade
Noel till och satte sig upp, eller snarare halvsatt och så sa han: ”de där var
en bra sovspruta”. Sen fick han lägga sig och halvslumra lite till.
Ja efter ca två timmar fick vi då äntligen lämna och åka
hem. Då hade jag fått reda på att det nu kommer ta två-tre veckor innan de hör
av sig till oss. Noel hade förövrigt haft andningsuppehåll, jag tjuvlyssnade
lite när de rapporterade. Men de hade haft en respirator om det skulle bli
riktigt akut, så tror jag de sa?!
Det de däremot sa till mig som jag skulle få höra var att
det då hade gått bra och att det har varit en väldigt avanceras undersökning,
inte den lättaste och väldigt noggrann och det är svårt att göra den här på
barn…
Ja, jag och Noel kom hem i alla fall. Noel satte sig i
soffan lite trött och tittade på tv. Jag, ja jag somnade som en stick bredvid.
Så trött, det gick inte hålla ögonen öppna helt enkelt, tror jag spänt mig för
jag hade verk som bara den på kvällen i nacken.
Men nu är steg ett över och en bra bit på vägen har vi ändå
kommit!!!!