Jamen hallå där…
Är inte alls på bra humör idag. Trött, sliten och lite ledsen.
Natten har varit pissigare än pissigaste. Jobbade hela dagen igår och kom hem vid si så där en stund efter 20 efter att jag på vägen hem från jobbet hämtade upp Liam från simlägret. Noel valde att stanna kvar över natten då han inte behöver alls lika mycket sömn som Liam.
Thomas vart ute och åt med Team Rinkeby så jag lyssnade på Liams önskemål om att få köpa en pizza till kvällsmat. Vi skyndade oss då vi kunde bänka oss i soffan och fuska med att äta pizza framför tv:n. För när katten är borta dansar ju råttorna på bordet, eller?!?
Nå väl, jag och Liam mumsade lite och under tiden vi åt och tittade på tv hade Liam tusen frågor då det hänt något fruktansvärt här hemma på gräddhyllan medan jag vart på jobbet. Tur är att jag har en underbar make som gjorde allt i sin makt för att underlätta situationen som uppstod.
Hade ju inte direkt haft några planer på att förklara för Liam (Noel) hur grym världen kan vara och att en del vuxna beter sig väldigt illa. För i går ringde det på dörren och inte en gång utan säkert tio-femton plingningar i rad innan Thomas hann öppna.
Där utanför stod en av alla våra grannar med ett gråtande barn och sönderslagen i ansiktet. Hennes man hade gått åt hårt på henne och hon var jätterädd. Så Thomas drog in henne i lägenheten. Liam och Noel hade varit jätte duktiga sa Thomas och tröstade det ena barnet som var med mamman in. Dessvärre var sonen kvar och hade låst in sig på toaletten och mamman hade inte fått med sig han.
Thomas gick och ringde på dörren, gubben öppnade och stod och skrek att mamman skulle komma tillbaks. Då frågade Thomas vad i helvete han höll på med?! Och talade om högt och tydligt att mamman skulle definitivt inte komma tillbaka och gick sedan hem till oss. Pratade lite med mamman och ringde sen polisen.
Men den fege gubbfan vart för feg och stack iväg innan polisen hann komma till undsättningen. Fast han hade lämnat kvar pojken vilket jag tycker är skönt.
Det är det här som gör mig så ledsen. Det är inte okej med misshandel i hemmet. Spelar verkligen ingen roll vilket land man kommer ifrån, alla ska vara trygga i sitt egna hem. Dessa barn kommer dessvärre leva med bilden av kvinnomisshandel och jag hoppas vid min gud att inte pojken kommer gå i pappans fotspår.
Polisen vart i alla fall här inne och pratade med mamman, Liam och Noel tröstade barnen (är tacksamt stolt över mina barn och deras empati). Sen var Thomas tvungen att åka med Liam och Noel till simtävlingen och simlägret.
Undrar just om de inte fick åka till någon slags kvinnojour hon och barnen. Jag hoppas innerligt att polisen fick tag på gubbfan och satte han bakom bom och lås… Gärna tappa bort nyckeln och glömma bort, men sådan tur har väl vi inte!?!?
Så igår kväll var det många frågor från Liam när vi satt och mumsade pizza och småtittade på Så mycket bättre på tv:n. Den grymma verkligheten finns bara runt knutet, det är bara det att vi inte alltid vet om det. Jag tycker att det var modigt av mamman att ringa på och ropa om hjälp, det är inte heller alltid så vanligt att de vågar göra det.
Thomas berättade att mamman sagt att det har hållit på i många år… Men det kanske var droppen igår?! Hoppas det!!
I dag har jag i alla fall kört tillbaka Liam till simlägret så han får vara med och avsluta dagen. Vid tolv är det slut och då får jag åka hämta hem de små. Sen är det åter igen dags att be ge sig till gruvan för att vara där fram till sena timmen…
Önskar dock att jag var piggare då det har varit en superjobbig natt. Kroppen smärtar (nu är det ju kallt ute, då kommer smärtan), hundarna har levt rövare och Liam har haft växtvärk. Så det har varit en salig blandning av orsaker för mammarika som gjort att sömnen blivit totalt störd…
Men det är bara att bita ihop, ny dag i morgon och även den är det gruvarbete som hägrar… Men jag har i alla fall en underbart älskvärd familj och det gör så att livet blir lite lättare när det ser mörkt ut!
