Aj, en spruta i axeln var rätt gött ändå… i alla fall efter en stund.
Fick idag efter en veckas obehaglig välkommen värk i armen en kortisonspruta i axeln. Fick för mig att detta skulle göra ont, har hört någon säga det. Men det stack till en aning och sen vart det över.
Efter en stund så kändes faktiskt armen rätt okej, men min fina läkare sa att självaste bedövningen håller i en timme och därefter så börjar bedövningen försvinna men att kortisonet sitter i i 2-3 veckor.
Så nu måtte jag bli bra i armen så jag kan börja arbeta och röra mig fritt igen. Så nu har mammarika varit med om något nytt, det är ju alltid kul fast jag hade nog önskat att det gällt något roligt och friskt. En vecka till hemma, ska verkligen passa på att vila ordentligt.
Har idag även gratulerat min kära vän Catharina, ett år äldre med dock lika vacker som vanligt. det bjöds på hembakat bröd och lite plock och som toppen över grädden vart det en kanongod tårta med massor av jordgubbar. Så årets första gubbe har slunkit ner och satt sig som en rosenbädd i magen.
Är även glad över att Noels utvecklingssamtal gick kanon, skönt att kunna lasta av en sten från axeln och luta sig tillbaks och hoppas på att 6-års trotset lägger sig för då skulle jag har det snällaste barn man kan tänka sig… Fast vad gör lite envishet när man har två underbara barn? Som en nål i en höstack, inget att bry sig om (eller inte).
Envishet kan ju i och för sig vara bra att ha, fast jag önskade dock att mina små inte skulle ha så stora doser av just det. Noel fick även plus i kanten för att han var duktig på att ljuda och läsa, även om han hade sagt till fröken att det var tråkigt.
Noel tyckte också att det var tråkigt att klippa och klistra, men efter en stund så var det roligt att klippa men absolut inte klistra… Härligt med barn helt enkelt!!!
Nu är det dags att dra sig tillbaka och njuta av förhoppningsvis en god natts sömn!