Jamen, vilken ledig dag… Ska man inte få sovmorgon på sin lediga dag?! Ska man inte bara kunna slappa på sin lediga dag?!
Tydligen inte för det började ju redan innan jag ens vaknat. Och vilket uppvaknande!!!
Ring, ring rätt i örat och då menar jag inte en guldring eller sådant bling, bling utan helt sonika en gäll och skarp ringsignal på min mobiltelefon som för övrigt låg på nattduksbordet och som jag hade örat vid när jag sussade så gott…
Det var ju bara att få hjärna att fungera då maken ringer och väcker en odrägligt tidig. Men, så kan det ju bli när motorcykeln strular och han behöver lämna in den på reparation i Taberg i akut läge. Han ville ju har lite färdtjänst tillbaks till kontoret så han kunde jobba vidare och det brukar resultera i en fet lön som jag kan snika lite på och köpa skor… Så visst hoppade jag upp fast kroppen var som ett vrak och hjärnan gick på sparlåga.
Ut till Taberg, mitt gamla ställe som jag bodde på när jag var yngre. Känns lite märkligt för man blir en aning nostalgisk när man åker förbi vissa byggnader och än mer nostalgisk när man träffa någon från förr som man inte sett sedan man gick ut 9A på Flahultskolan.
Tillbaks till gräddhyllan efter att jag släppt av maken och in med lite frulle och en kopp kaffe så att i alla fall hjärnan började fungera, för kroppen den är väl mest paj hela tiden. Skickade ut kidsen efter att de gjort sig klara för dagen. Tänkte jag skulle göra ett race och bli kvitt lite råttor som ligger i hörnen, framför allt i vårt sovrum.
Men det gick ju så där… Alltså det där med att skicka ut barnen. Råttorna har jag eliminerat och begravt. Men mina två barn växte sig till fyra till barn. Så i ställer för att bli av med dem fick jag fyra på köpet. Så kan det gå när man är en snäll mammarika som inte vill stoppa leken med kompisarna när de är lediga från fritids.
Så min lediga dag har varit mer än välfylld. För efter timmarna tickat på var det åter dags att plocka upp min make och köra ut han till Taberg så han kunde hämta upp sin nylagade motorcykel och brassa hem till gräddhyllan.
Själv blev jag kvar en stund och fick just känna på den där nostalgin som jag skrev om ovanför. Träffade ju just en gammal klasskamrat som jag inte sett sen 9ans slut. Märkligt att våra vägar möts nu efter så här många år. Det visar ju sig att han är delägare med syster Kittys kärlek och därav jobbar där min kära make lämnar sin motorcykel på lagning. Oväntat men dock så kul möte!
Och behöver Ni något arbete gjort när det gäller allt mellan himel och gjord går det ju alltid kontakta just den här fixarfirman:
Nu har jag förövrigt fått mig lite ledighet, barn och make försvann för att tillbringa några timmar hos Herr Peppe med barn. De käkade visst hämtpizza, avis jag?!?!
Nä väl, jag och Stella har då ägt både sappen och soffan…
I morgon och fram till söndag kväll är det gruvan som gäller!
