Då sitter jag här och funderar över livet. Vet inte vad jag ska säga just nu, inte mer än att ibland är det riktigt surt och det känns som om det finns ton med tegelstenar över ens axlar.
Men å andra sidan finns det dagar då allt är bättre än solen. Då allt flyter på som en porlande vårbäck. Det är väl de dagar som gör att sådan här dagar då allt är lite kivigt gös så att man gå vidare och kommer över det hela.
Väntar nu på att det ska bli måndag, då ska jag till ortopeden för min för bannade fot. Kan var den som ligger bakom att det känns tungt. Får fruktansvärt ångers över att inte kunna gå till jobbet och på det då ont i foten. Tycker att det borde räcka med en grej…
I söndags kväll fick jag även en febersläng, undra om det beror på inflammationen i foten?! Hur som helst så la jag mig först i hela familjen och det vill säga redan vid sju på kvällen. Sen sov jag igenom natten ända fram till det var dags att skicka iväg Liam och Noel till skolan.
Inte nog med tolv timmars sömn, jag fick lägga mig på eftermiddagen två timma och sova då ögonen inte bar upp ögonlocken längre. Ett ord för detta från mig är ”MÄRKLIGT”. Kan inte begripa alls hur jag kan vara så här trött!!!
Nå väl, det jämnar ut sig sa gubben som sket på sadeln. För i natt sov jag inte många timmar. Man kan säga att jag ”försov” natten innan… Finurlig är kul att vara!
Så som sagt, den här veckan är jag hemma och slickar mina sår till chefens förtret. Hon är inte alls glad på mig och det gör ju inte saken bättre…Nå väl, det kommer väl bli bättre tider och då är det här glömt och begravet.
Snart dags att ta till dagens andra kopp kaffe tror jag allt. Kanske skulle läsa några rader i boken med, om jag inte somnar vill säga. det är visst lätt att göra det nu för tiden har jag märkt.
det var lite uppdatering från gräddhyllan, en mörk uppdatering. Nästa har jag lovat mig själv att det ska bli ljuset själv som skrivet, bara massa positiva ord kommer att flöda…