Åter kväll, en kall sådan. Känner en stark längtan till sol och värme. Undra när världen öppnar sig, när det blir som innan…
Är det okej att resa utomlands än… Jag vet inte?! Frågar jag runt får jag lika många svar som personer jag frågar. Vem har rätt, vem har fel? Jag vet inte… Vad jag vet är att om inte pandemin var här så hade jag rest. Vill jag resa.. Ja! vill jag resa nu i dessa tider? Nej! Varför? För jag är rädd att bli fast på ett ställe som inte är hemma. Kommer det att hända? Hur ska man veta det, v världen stängde ned en gång, så jag kan inte veta om det händer igen.
Men jag ska inte förakta vårt avlånga land. Vi har en fantastiskt fin miljö här uppe i Norden. Allemansrätten, den ska vi inte glömma. Alla fina ställen att besöka utan att gå på varandra. Plats, det finns det gott om i svearike. Det jag saknar är ju värmen. Tänk om vi bara hade haft 3 årstider, det hade min kropp och knopp gillat så mycket bättre. Ja, snö och kyla är inte att föredra med värk i kroppen. Hade det inte varit för det så hade årstiden vinter varit okej för mig.
Men ingen idè att spekulera och önska, för det är ju som det är. Som jag brukar säga ”kan du inte få det bästa, så får man ta det näst bästa” ”det du inte kan påverka, är ingen idé att lägga energi på. Så jag kommer farm till att det bästa är att lyssna på mina egna råd, för de är inte så dumma ändå.
Jag kan bara vänta in våren och njuta av kylan, för snart kommer säkert klagan om att det är för varmt… Så typiskt svenskt!!!
Må väl, ge inte upp och håll avstånd!