Herre jösses, snart är det midsommar igen!!!

Hur kan detta vara möjligt? Det var ju nyss vinter, mörkt och kallt. Nu är vi åter igen som sagt vid midsommar.

Ser farm mot den här midsommar som alla andra midsomrar. Vi gör en trend och firar den i paradiset med nära och kära i år igen. Tänk så kul alla barnen ska ha, tänk va de ska fnittra och tjattra, bada och basta.

Tänk vad tanterna och jag ska sitta och tjöta sönder våra käkleder. Tänk va gubbarna ska sitta på en stubbe och ljuga ihop. Tänk va vi ska dansa runt stången (förtydligande…midsommarstången, ingen annan stång!).

Ja, det har till och med lovats sol och inget regn (men det tror jag på när jag upplever det. Det är ju trots allt svensk midsommar). Så jag kan inte annat än att längta som Ni förstår.

Det bästa av allt, har fått en semesterdag nu på torsdag så jag inte behöver gå tillbaks till gruvan fören tisdag nästa vecka. Så gött med lite långledighet så här mitt i icke semestern.

I söndags så gjorde jag ett psykologiskt test på mig själv. Lider (inte många som vet) av så kallad bacillskräck och i söndags så gjorde jag som de säger att man ska göra. Utmana sig själv med det man har fasa för. Vilket jag gjorde (dock inte av egen vilja, utan ett ont måste) i form av att gå in på en bajamaja…

Vi var ju i Hjo på hundutställning jag, Outi och Sinikka. Ja, så klart vart ju Elsa, Bosse och Lennon med vid den här utställningen också. Hur det gick?! Tja, som alla andra gånger jag varit på utställning. Bosse fina priser, Lennon fina priser och Elsa inga priser alls. Hon har helt sonika bestämt sig för att icke röra sig en centimeter för domaren när det väl är dags.

Men som sagt, bacillskräcken blev ett ”måste övervinna rädslan” för det gick verkligen inte undgå den här dagen. Det liksom bara tryckte på, som korvtillverkaren skulle ha sagt. Bruka ha pli på mina sinnen och stänga av den delen som talar om att det ska trycka på… Men kroppen min gjorde icke som jag ville utan som den ville och det resulterade i bajamajabesök.

Vad gjorde jag då… Jo, efter besöket spritade jag mig så jag stank som en stor sprittillverkning luktar… (tror jag i alla fall, att det luktade). Det första jag kom hem och fick tid så vart det sen raka vägen in i duschen och bara njuta medan de hemska bacillerna och lukten rann ner i Jönköpings avlopp… Precis där de hör hemma!

Fina bilder på våra fyrbenta kommer vid ett senare tillfälle, för nu är jag trött efter tidig dag i gruvan.

Ha det gött gott folks!!!

”Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre”