Det var tufft att se dagens ljus idag och det var allt för tidigt att se dagens ljus. Sömnen har varit som en mardröm, många uppvaknade av diverse faktorer som stört sömnen.
Några av dessa är en mobiltelefons om batteriet håller på att ta slut i. Då låter det en liten trudelutt och är tyst för att sedan börja om igen efter en stund. Ja, då undrar Ni säkert varför i hela friden jag inte gick och stängde av?!
Jo, det var av den enkla anledningen att det är så förbenat skönt att ligga kvar i sängen när man är trött och lite frusen. Då vill man inte upp och tassa inte. Det brukar ju alltid medföra en massa ”MER” så som toalettbesök eller en skvätt vatten i strupen.
Men jag gav upp och knallade upp för att leta reda på den förbenade mobiltelefonen som gömde sig i mörkret ute i hallen. Det som är mest retligt var att när jag väl fann den hade den laddat ut totalt och det fanns inte en gnutta av batteriet kvar.
Där hade ju jag kunnat rusa tillbaks till den varma sängen, men som jag sa tidigare så medför det lite ”MER” än bara det man gick upp för och i mitt fall vart den en runda till damtoaletten för att pudra näsen en skvätt.
Här fick jag ta mig en paus, näsan vart ju totalt igentäppt. Tur är att jag införskaffade mig ett litet förråd igår… Så, en eller två duttar och jag kan nu fortsätta berätta om min otroligt sömnfattiga natt!
För att vara riktigt säker att mobiltelefonen inte skulle störa mig mer kom jag på när jag satt där på damtoaletten och pudrade mig att jag borde nog gömma den på ett bra ställe och ett tyst ställe. Så efter besöket och pudringen tog jag mobilen och stoppade ner i lådan med alla mjuka handdukar i. Där i mellan någon stans ligger den fortfarande kvar, jag vill inte se den, jag vill inte höra den, jag vill bli kvitt den då den störde min skönhetssömn.
Tillbaks i sängen efter gömma mobil. Täcket över kroppen så endast tärna och näsan sticker farm. Somnar in i en god sömn och säkert en härlig dröm som tog slut lika fort som den började…
Då vart det Noel som hade så on, så ont, så ont i benen. Han växer så det knakar min lilla Noel. Upp och trösta han med massage och lite Alvedon. På den tiden hinner man återigen bli lite piggelin och inte bara det, man inser att det är nog dags för att pudra näsan en liten skvätt till för att vara säker på att inte behöva vakna av att vara kissnödig när man sover.
Ja, vid den här tiden sover alla och jag tror inte ens att natt tjuven är vaken. Hustomtar och troll har förmodligen gett upp nattens aktiviteter. Men inte mammarika, nej för då börja den förbenade värken ge sig till känna. Fanns inte chans att somna, inte skönt att ligga ned, inte skönt att sitta upp, inte skönt att vara mammarika alls.
Förmodligen väckte mina tankar maken som vaknade upp i mörkret och frågade mig varför jag var vaken?! Som tur var somnade han om lika fort som han vaknade, det är bra om en av oss får en någorlunda sömn ju.
Men mammarika somnade ju för att sedan vakna av att klockan ringde allt för tidigt för mina ögon. Det fanns ju inte en chans i livet att vända sig och , dra täcket över huvudet och somna om för plikten kallade för mina små.
Så det vart ju bara till att kliva upp åter igen och med den vetskapen om att nästa gång mammarika får lägga sig igen är det åter igen kväll och en ny natt väntas… Tur det finns kaffe att fylla strupen med och tändstickor att sätta mellan ögonlocken, då ser man ju i alla fall vaken ut!