Rätt i planeten…
Ja, morgonen vart stressig för det är det alltid när jag börjar 6:30 på morgonen och Thomas 7:30. Barnen ska upp, bli klara och springa till stora fritids. Det är inga glada miner eller ord när Liam och Noel får gå upp så tidigt och behöva ge sig iväg och vara på fritids redan vid 7 på morgonen.
Skönt vart det i alla fall att mina fina kollegor hade fixat så fint i vårt nya kontor på så lite tid och så liten yta. Känns någorlunda okej miljö att sitta i, dock inte omgivningen runt kontoret. Det får man väl bara ta och gilla läget. Fast visst hade det varit skönt om farbror blå hade fått tag i blottaren som håller sig i krokarna, för det är allt lite läskigt! Undra varför blottaren väljer att jobba just som blottare? Kan ju inte vara så bra betalt det där… Ta fast han NU tack!!
Kom i alla fall iväg och så även de tre andra. Började jobba och det flöt på trots att stressen har börjat koka över för länge sedan. Men strax efter 12 blev pulsen än högre och kroppen än mer (fattar inte att den kan bli mer, människan är fantastisk) stressig då Thomas ringde lite i panik.
Liams fröken Stina hade ringt och talat om att Liam fått den största gungan i huvudet, närmare bestämt rätt i tinningen och det gjorde ont och han fick huvudvärk. Så för att ta det säkra före det osäkra tyckte de att det vore lämpligare att Liam fick kommer hem och vila resten av dagen och att jag kollade över så det inte vart mer än lite blåmärke och bättre från sin skallebank.
Så rätt i planeten bildligt talat blev det för Liam idag och för mammarika blev det ett abrupt slut på arbetsdagen i gruvan och hem till sköna soffan och lite mys med Liam och alla fina små fyrbenta kärlekar.
Men i morgon igen är det åter gruvan, skadorna var kortlivade hos Liam och det är jag väldigt glad över.
Ja, det var väl det stora hela i mitt liv idag… Orkar i och för sig inte med så mycket mer än vad dagen har givit mig. Nu blir det snart sängen och läsa lite i boken som bara blir mer och mer spännande. Är ju trött efter att fått gått upp innan tuppen har vakant. För tuppen är ju allt inte morgontrött, önskar att jag hade lite tuppjuck i mig jag med när jag tänker efter…