Jag går här hemma med Tvn i bakgrunden och ibland sätter jag mig ner och tittar och inte bara lyssnar. Ja, jag blir rörd över detta och jag tycker det är tragiskt att Michel Jackson gick bort i allt för tidig ålder. Nu kommer jag på hur mycket bra låtar han har gjort under min korta levnadstid och vad han faktiskt har förändrat en del av världen.
Jag är ju det som INTE tror på alla dessa rykten som har funnits om han utan att det har varit ”Gold digers” och jag vill inte sluta att tror att han bara önskade att få vara barn om bara för en stund. För tänk efter vem vill inte vara det ibland!?
Håller samtidigt på att ta hand om vår rena tvätt i lugn och ro här hemma för min kära familj är borta tills i morgon. Så för att inte bli allt för uttråkad och inte allt för sorgsen så hittar jag lite arbete till mig…
Paus…
… Åter vid tangenterna efter några tårar av det tal som Brook nyss gav oss, ja jag är blödig när andra gråter och det har förmodligen kommit med åren. Det sa Outi till mig för ett tag sen, ”Icka till och med du har börjat bli lite mjuk”. För inte gråt jag innan som jag gör nu, så min kära vän Outi har nog lite rätt när allt kommer omkring…
Paus…
My heart is in agony
it is sealed in great
pain
Strangled by week minds
belonging to mighty leaders
Stabbed by powerful words
spoken by irressestable persons
Used with harch hands
owned by my closest friends
Hanged with the best rope
made by my loved ones
Beneath my hearts black core
allmost impossible for the eye to notice
there still lies a darkred spot of
life
You stand in front of me
watching
waiting for that last proof of life
to be lost