I går när jag skulle lägga mig för natten hade jag en vision om hur dagen skulle se ut idag. Det var inte överdrivet utan något som skulle kunna hända fast då inte mig förståss.
Jag bestämde mig för igår när jag hämtade hem mina små liv från förskola att de skulle få vara ledig med mig idag och i morgon för på fredag åker de ju till farmor och farfar så det kommer bli lite tomt och då vill jag passa på att träffa de lite innan.
Så lång har allt slagit in, jag hämtade de och vi är ledig idag och det är toppen och det har hänt mig. Men vad jag mer önskade mig var följande…
…Liam och Noel ska sova fram till 9 tiden i morgon och väcka upp mig med kaffe på sängen. De ska ha ett toppenhumör när de tassar in för att sjunga lite svagt ”Gomorron, gomorron hör du alla fåglar sjunga”. De ska icke bråka på en hel dag och solen ska skina med sina fina strålar över oss. Vi går ner till kiosken för att köpa en triss. Trissen är det 3st 1:or med massa nollor efter som jag knappt kan räkna. Sen ska vi gå hem och på vägen hem ser vi att vitsipporna börja knoppa sig i backen och tussilagon är så fin och gul där den växer i diket…
Det var min vision och jag tycker faktiskt inte den är allt för överdriven. Men vad har slagit in idag då? Ja, kaffe har jag fått men det då på eget bevåg och det sitter jag och slurpa i mig nu för att få ork och kraft att ta mig igenom den här dagen. Barnen är rätt sams, det ha inte varit några större krig utan de håller sig i skinnet, ja det är väl det som slagit in då i min vision, min dröm!
Vad gick fel?
Jo, det ska jag tala om med stora bokstäver! Maken skulle igår utan min vetskap testa sin nya ”Dockstation” till sin IPhone och det är väl i sig inte fel. Men hade han läst på bruksanvisningen innan och kanske provkört den lite på dagen då man inte störs av rocken roll så vore det Zipp, Zero, Nada problem då skulle det vara en glad mammarika som vaknade i morse och det tidigt.
Men så vart inte fallet utan det var Rocka Billy på högsta volym klockan 06:15 och när Thomas väl skulle stänga av byttes det till en annan kanal och där vart det väl opera så öronstråna reste sig i öronen och vid nästa tryck för att få tyst på skrället vart mammarika kokande av ilska.
Min sovmorgon som jag drömt om hade slagit in för barnen sov men då ska den där sabla ”Dockan” som va så bra sätta igång. Och förutom det så finns det inte en solstråle så långt ögat når, inte ens bakom de trista molnen som lägger sig som en tjock sås över gräddhyllan.
Så att gå till kiosken för att köpa mig, Liam och Noel et triss känns långt borta, det lär inte finnas en vinst på den inte…
Men vi ska inte klaga, vi har det bra ända. Vi är lite snoriga och förkylda och det är väl tur det för då vet vi om att vi lever!