Hjälp med väldigt stora bokstäver!!!
Fattar inte riktigt vad som hänt eller när det hände, jag vet bara att det har skett. Jag, mammarika som aldrig har varit en sådan där mönstertyp, vanemänniska eller vad det nu kallas i folkmun.
Men i morse när jag satt i bilen upp från Ekhagskolan i min ensamhet kom jag på att jag, mammarika i egen hög person har blitt en sådan där som jag nyss skrev om.
Hur kom jag på det?!?! Jo, det började nog på vägen ner till skolan när jag skulle lämna av Liam. CD spelaren var på i bilen och jag stängde genast av den men satta på Mix Megapol, 105.1 då det på något konstigt sätt har blitt en favorit på morgonen, det programmet med Adam, Anders och Gry vid mikrofonerna.
Liam ville hellre höra låten på cd spelaren som för övrigt var Metallica men sa att jag ändrat till radion. Jo, vad var jag ute efter att lyssna på som jag så gärna gör nu för tiden?!?! Delen då det är ”Vinn Adams Pengar”, den delen sänds alltid när jag ska köra ner Liam till skolan och nu känns det som om jag inte kan vara utan det om jag sitter i bilen vid den tiden.
Men historien slutar inte här, nej det blir bara värre med mammarika… Voine, Voine, vad ska det barka hän med mammarika?!?!
När jag åter igen kom hem till min boning, ja vad gjorde jag då?! Som alltid, kom jag på mig själv med att leta upp JP. När jag gjort det så fixade jag fram min frulle då både Liam och Noel har ätit innan mig. Noel satte sig vid tv och tittade på morgonens barnprogram och jag vid köksbordet med tidningen och macka.
Ja, det märkliga det tar verkligen inte slut där. För när jag satt där vid köksbordet så tänkte jag på dagen som komma skall och det då på arbetet. Idag är det lite skrivbordstjänst och då kom jag på att det säkerligen kommer slinka ner både en och en annan kopp kaffe. Så där tänkte jag till att då behöver jag ju inte ha mitt morgonkaffe här hemma.
Sagt och gjort, tidningen färdigläst och frullen i magen. Upp och ställa in disken i maskinen och bädda sängarna. Gick och satte på datorn och även en kopp kaffe… Men, vänta nu?! Det var ju just det jag inte skulle göra, det hade jag ju själv bestämt att jag skulle avstå i dag då det blir några extra på kontoret. det är som om de små grå ropar i det ekande hålrummet innan för mammarikas skalle…
Kaffe, kaffe, kaffe, vi behöver kaffe!!!
Då har mammarika utan att veta om det satt på kaffe för att ta med sig in till datorn, även det har blitt en vana. En vana som jag verkligen inte kan styra över tydligen…
Det är här jag behöver söka hjälp förmodar jag, eller?!
Fast det vill säga, om jag ska vända det här till något bra så kan man ju säga att mammarika är en mönstermamma!