Fredag och idag hade jag en fotografering med Ida och hennes svarta hjärta Lykle. Vart allt en anings nervös över detta även att jag känner Ida utan och innan. Men så är det alltid när jag ska foto något år någon. Tror aldrig att jag kommer komma över denna känsla.
Det är i alla fall tur att det är jag som är fotografen och inte den som blir förevigad…
Hösten har ju allt en härlig natur i alla dess färger, så det gäller att passa på innan det blir allt för trista löv och gråa toner.
Det är ju första gången som jag nu fotade människa och häst tillsammans
Och även där blir det inte alltid som man tänkt sig… Tur är väl det, för om allt vore perfekt så hade det aldrig kunnat bli så här härdiga möten mellan just människa och häst. Och det bästa av allt är ju att jag hann föreviga denna stund.
Det är ju inte så att det är en liten häst, den där Lykle. Så tur att jag inte är rädd för hästar.
Och så kan jag tala om för Er som inte känner hästs så där väl… Att Lykle ÄLSKAR att blir förevigad.
Ida däremot, hon kanske inte vart lika hjärtligt glad i kameralinsen.
Men hon fastnade och om jag får uttala mig så vart hon riktigt tjusig….
Så jag hoppas att hon blir nöjd över resultatet, på de som jag visar upp här.
Jag har ju i och för sig några som kanske inte vart de mest fotogeniska bilder på Ida, men de kan jag ta fram tills hon fyller 50…
Så tack för idag IdaHo!
Kaffet vart gott, kakan tog slut!
