Förkyld som bara den, lite ågren i kroppen och en konstig känsla som har kommit över mig…
Det var med lite vemod jag lämnade över ödet åt torpet idag när jag stängde bildörren för att fara hem till gräddhyllan. Slängde en liten blick och allt såg så fridfullt ut, precis som om det inte hade bott någon där nyss.
Efter att ha packat in i bilen och städat upp allt som vart framme så var jag totalt slut, känner nog av febern en skvätt men har man semester så har man och då ska man passa på att utnyttja alla vakna timmar på dygnet. Vi plockade en himla massa potatis med oss hem, lovade kära mor att hon icke skulle behöva handla det på ett tag.
Att ta adjö av torpet, vänner och ett litet avslut på semestern tog allt lite på mig. Det var så sorgligt för nu känns det som om sommaren är över fast den har ju bara börjat för andra som har jobbat tills nu. Vi stannade i alla fall på vägen hem hos mamma och lämnade potatis och hon bjöd på middag vilket vi tackade för så mycket, skönt att slippa det när man har hela bilen full av packning och annat som ska tas om hand om.
Barnen sprang ut till sina cyklar och Thomas åkte direkt till Willy Wonka för att kolla av läget, så här sitter jag och tycker lite synd om mig själv… Men i morgon då ska jag vara piggelin igen!