En föräldrar dag går ju väldigt fort må jag säga, särskilt när man besöker underbara Löckna och fina Annette med alla djuren som bor runtomkring.
Så när jag, Liam, Noel. Stella och Seppo vaknade till i morse eller förmiddag som säkert någon super-duktig vakenfis som tycker att nio tiden på morgonen är allt för sent för morgon. Men för mammarika är det fortfarande tidig morgon när man är ledig från gruvan.
Så när vi kände oss redo för att åka var klockan lagom till att komma fram till en härlig lunch hos Annette. Det bjöds så klart på hemlagad lunch och efter det vandrade vi ut för att dels rasta mina två små odjur (nej, jag menar inte nu Liam och Noel) utan så klart Stella och Seppo (Seppo är inneboende någon dag då matte är på havet).
Så det var de två som skulle rastas och så klart även Babsan som bor i andra huset i Löckna. Ja, det tar faktiskt inte stopp där! Nej, det bor ju lite andra djur som också var nyfikna på oss ”stabor”. En gäng med katter, kommer faktiskt inte ihåg hur många men ett gäng och så får ni definiera själva vad ett gäng kan vara i antal.
På det bor det (dessvärre bara) sex mysk-ankor. Kunde varit fler om det inte vore för en väldigt, väldigt hungrig räv. Och nu tar det slut, tror Ni? Noep, det finns två lösa kaniner som bor lite var stans. Ibland inne i garaget, långt in bakom en massa bröte just bara för att inte Babsan ska smaska i sig dem. (Babsan=stor hund).
De jagade så klart Liam och Noel reda på och myste med mest hela dagen inne i stallet där de aven bor ibland om de har lust ihop med ankorna och hästarna. Ja, för det sa jag väl att det bor några fina stora bruna fyrbenta vänner i stallet (hagen med). Hästar som inte ska bli hamburgare utan som det rids på när tiden finns.
Så där, det var nog alla djuren i Löckna som vi hälsat på idag samt fina Annette så klart också. Ja, till och med grannen Marianne tog en kopp kagge ihop med oss. Inte direkt någon okänd granne då det är Annettes syster ju.
Efter varit ute (regnade hela tiden) en timme och tagit lite fina bilder var det kaffetarmen som skrek på en kopp kaffe. Annette slog på stort när vi stabor kom på besök och hade även tillagat en super god äppelkaka som vi mumsade på vid brasan och värmen. Fast inte mina huliganer, de bodde mest hela tiden i stallet med kaninerna.
Efter det gick vi ut en sista gång och då kom otur nummer två för mammarika. Nu har jag en svullen hand och ont, ont, ont och ont. Skulle gå in i det inhägnade området och linan fastnade i min luva och lossnade då från kroken och linan som är elastisk for iväg i ljusets hastighet rakt på min hand… Jä…a det gjorde ont, den vart helt blå på någon sekund och det pulserade så jag knappt kunde få fram ett ord.
Annette visste precis hur det kändes (inte på handen men på rumpan) för hon hade gjort precis lika dant och fått gå omkring med ett stort blåmärke på skinkan… Tur att det finns trosor ju!
Fick i alla fall några bra bilder på de små djuren (nej, inte Liam och Noel) så jag tänkte ju att de kan få visa sig här så även Ni kan skåda de små lurviga och fjädriga liven…
