Minnet är som sagt var inte som det har varit och jag minns som sagt inte varför det inte är som innan heller.
Men som bevis på att minnet inte är som det varit fick jag erfara igår. Men allt onödigt brukar ju dock föra med sig något bra, vilket det då gjorde igår också. Slutsats, man kan lite på att om minnet sviktar för det med sig något annat bra för att väga upp.
Jo, maken messar mig i tisdag att han slutar tidigare på onsdag för att följa med Liam till ortopeden. Jag messar tillbaka att det behöver han inte då jag tagit semester i tron att det är vecka 7 och då sportlov. (för er som hänger med, är vi ju bara i vecka 6).
Nåväl, allting gott. Maken glad över att det löst sig och jag lite glad över att fått en semesterdag mitt i veckan utan anledning. Så vid halv ett åker jag till skolan för att hämta upp Liam och fara till Ryhov och in till ortopeden.
Väl där sätter vi oss och väntar in att det ska bli vår tur (är några minuter tidiga). När det blir vår tur går vi farm till luckan för att berätta vi har kommit till rätta, men problemet är att hon icke finner vår tid i dagens besökslista. Men duktig mamma som jag är har jag ju tagit med mig brevet om tiden de skickat oss (annars har man ju inget att sätta mot om de protesterar). Hon tar denna och tittar lite, för att sedan titta upp på oss (MIG) och tala om att tiden gäller den 5 mars och inte 5 februari.
Lååång nästa till mig, rodnar en aning och ber om ursäkt att vi stört. Men så kom jag på att jag behöver ju en ny tid för att få min lilla spruta i stortån, så besöket vart ju inte helt för jävets.
Efter detta vill ju inte Liam tillbaka till skolan och det kan jag ju förstå, inte så lång tid kvar på skolfagen och då jag råkat ta semester innebär det ju att de inte har någon fritids. Så vi beslutar att åka hem. Väl hemma väntar jag in att klockan ska bli lagom tid för att åka hämta hem Noel som nu då är kvar i skolan. Tänkte att jag skulle vara lite så där mammasnäll och hämta så att han inte behövde gå hem själv.
Detta var ju bra, för nu kom vi till turen nummer två. När jag kom så träffade jag en ny lärare som har varit några veckor och ska vara någon vecka till i Noels klass. Då säger hon till mig att det var kul att få träffa Noels mamma då hon berömt han att han har blivit så duktig och lugn i skolan. Hon har på de här veckorna sett en otrolig förändring till det positiva och tyckte det var kul att kunna berätta öga mot öga till Noels mamma.
Stolt? Om, hur stolt som helst och vilken tur att jag tog semester på fel vecka och åkte upp till ortopeden på fel månad. För hade jag inte gjort det så hade jag ju aldrig kunnat känna mig så stolt som jag gjorde.
Nu till Noels underbara lilla tal till mig i bilen på väg på tennisen senare på dagen. Mamma, varför skulle man inte sköta sig? Det är ju liksom inget kul att stöka omkring och inte lyssna… Han har ju så rätt, den där lilla godingen Noel!
Nu lite kaffe, sen är det dags att ta tag i dammsugaren en stund!