Allt har sin tid, allt har ett slut, men det behöver inte betyda att det är något dåligt.
10 veckor är förmodligen lång tid för många och även så för mig, speciellt när jag längtar till något som jag sett fram mot.
10 veckor har nu gått sedan jag gick av jobbet för att både ta föräldraledigt och semester på det. Däremot måste jag erkänna att dessa 10 veckor inte kändes som någon längre tid, inte så som jag längtade till ledigheten.
Men allt har sin tid och nu är den tiden över då jag kunde sitta med en kopp kaffe i solen och njuta av fågelkvittret (och två jonssonbröder som kivas) vinden och allt annat gott som vi har i paradiset.
Har ju även haft min (vi kallar oss systrar, då vi hållit ihop som vänner i vått och torrt i mer än 25 år) lilla syster Outi som härligt sällskap både när maken rymde till Frankrike och när han väl kom tillbaks.
Jag har plockat svamp, rätt så mycket svamp om jag får säga det själv! Ja, jag har inte varit helt ensam på svampturerna för självklart har ju svampplocksälskande Outi varit med och bidragit till de många liter vi fått ihop.
Tyvärr, eller kanske inte..?! Har det varit en fantastiskt fin, varm och solig sommar (precis så som man önskar sig och tjatar om hela våren att man vill ha) så mycket av de första sommarkantareller som fanns torkade bort. Fast skam den som ger sig, vi fick ihop si sådär 53 liter. Så nu behöver vi inte oroa oss för att inte kunna äta svamp den här vintern heller…
Men nu kommer ju den bästa tiden när det gäller svamp och redan har trattkantarellerna börjat dyka upp, så det är ju dubbel lycka det. Så när jag väl kommit hem och åter gjort mig hemma på gräddhyllan igår tog jag och Outi oss en tur ut till än så länge för oss det här året orörda marker. Det var mycket givande kan jag lova!!! Outi tog hem de så jag kan inte exakt måttet för fångsten igår men jag skulle kunna uppskatta hur mycket det var utan att ta i… Så det gör jag och jag tror det vart mellan 8-10 liter igår, med gula fina kantareller.
Förutom det gula guldet har vi njutit av vår finfina fisk som har fått både banta och äta upp sig innan vi tog upp fyra fina fiskar i år. Två kvar att mumsa på till hösten som ligger i frysen. Resten får stanna kvar och äta lite mer… Och så klart har det ju flyttat in nya fiskar igen, närmare bestämt 30 till. Så det kommer inte gå nöd på oss om vi blir extremt laxsugen inte… (ja, 10 av de 30 är far mins. Han fick lov att låna lite vatten.)
Sen har vi haft en kräftskiva tillsammans med Kitty och Arne. Det var en delikatess, egenuppfödda kräftor är inte alls illa. Det var så mycket kräftor i år att vi fått ta upp och sälja av 550 utsättningskräftor från vår baddamm. De bara förökar sig och det är ju bra i sig, men då blir det ju ingen storlek på dem om de blir för många. Men nu tror jag att de har mat så det räcker för att bli fina till augusti 2014.
Sen har vi ju såklart börjat att fylla på ladan med ved. Liam och jag har slitit tillsammans, värre en ett Bodypumppass. Först bar vi upp alla tunga stora kubbar på klyven för att sedan lastas i skottkärran och vidare ner till den gamla ladan som förövrigt ligger helt på andra sidan än vad klyven ligger. Där staplade vi den för att den ska kunna torka till far att slutligen värma oss i höst och vinter då det viner om de vita knutarna nere i paradiset av kall snö…
Så allt har sin tid och nu är det en ny tid att vänta, en tid då man når 40-strecket!